On the top of my lunges

Sitter just nu i soffan och sjunger med till One Directions alla låtar, förutom en. Ja, den där nya som alla snackar om. Jag total vägrar att lyssna på den fören de faktiskt har valt att släppa den. Imorgon kommer den dock att spelas på radion för första gången och då kan jag faktiskt känna att Nu får jag lyssna på den. Hatar när låtar "läcker" ut. Usch. Nog om det. 
 
Sitter och väntar på att min far ska komma hem så att vi kan ha film-kväll. För det vill jag ha nu. Det är bara med typ han som jag faktiskt har sådant. Vi kanske åker iväg och köper något gott, vi får se. Det är det som är bra med att bo mitt inne i stan. Även om klockan liksom är tre på natten så kan du bara gå runt hörnet för att få tag på lite mat. Det gjorde vi faktiskt en gång, haha. 
 
Nej, nu skall jag fortsätta att sjunga så mycket som lungorna klarar av, snart kommer väl pappa in skrattandes från trappuppgången för att han hört mig, skulle inte förvåna mig alls. Typiskt mig. 
 
Denna fina bilden tog Hannah igår på Carro och Linnéa och lade ut på min instagram. Väldigt vackra!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback