Jag orkar inte längre. Orkar inte vara stark. Måste vara stark hemma och i skolan. Men vad ska jag göra när jag inte orkar längre? Det bara brister. Försöker intala mig själv att jag mår super men det gör jag inte. Visst, resorna och konserterna får mig för ett ögonblick tro att mitt liv är så jävla bra. Men det är det inte. Varje dag tvivlar jag. Känner att allt är onödigt. Alla läxor känns onödiga att göra. Jag gör de ändå inget bra så varför ens försöka? Det går inte längre. Jag orkar inte längre. Jag mår inte bra, hur mycket jag än intalar mig det. Jag måste få hjälp att bli bättre. Jag känner mig inte bra. Får min egna kropp att tro att jag är sjuk så att jag kan sjukanmäla mig. För jag orkar inte. Livet känns bara skit och jag orkar knappt gå upp ur sängen längre. Men jag gör det för att jag måste. 

 

Jag tror aldrig att jag riktigt blev "frisk". Har bara försökt att intala mig själv det. Att jag mår så himla bra. Men jag orkar inte längre. Försöker få mig själv att träna men kroppen säger nej. Det blir bara för mycket, allt. Kommer säkert få höra att andra har det värre men detta är vad jag känner. Att må dåligt mentalt är inte roligt. Man får huvudvärk ganska ofta också. Jag har inte fått en diagnos eller liknande får jag har inte gått till en psykolog. Det var på väg men jag försökte intala mig själv att jag mådde bra. Men det gör jag inte. 

 

Varje gång det blir bråk så känns det som att allt är mitt fel. Att folk bråkar på grund av mig. Att jag har gjort fel. Och då går min försvarsmekanism igång "det är inte mitt fel". Det behöver inte ens vara bråk. Bara att någon hugger. Men jag tror att allt är mitt fel. För jag kan ju bara göra fel. Det är mitt fel att jag har blivit mobbad. Mitt fel att jag ser ut som jag gör. Mitt fel att jag är den jag är. Allt är ju mitt fel. För så känns det. Mitt fel att jag mår så dåligt att jag inte känner ork att ta mig till skolan och gå på lektionerna. Jo, för jag har ju valt detta. Jag har valt detta liv. Jag har valt att må dåligt. Och varje gång detta händer är det som att en liten röst någonstans där bak i huvudet säger åt mig "Du mår dåligt. Skyll på migränen bara. Eller mensvärken. Jo, skyll på något bara. För du vill inte till skolan".  Jag vet inte hur ofta jag har mått dåligt i skolan den senaste tiden. Allt känns bara jobbigt. Och jag orkar inte.