Tack kära ni

Wow, vilken underbar respons jag fick på mitt inlägg. Trodde aldrig att så många faktiskt skulle läsa inlägg. I torsdags gick sammanlagt 178 personer in på min blogg och om alla läste inlägget vet jag ju inte men det är otroligt. Flera stycken har öppnat upp sig för mig och skrivit att de också mår dåligt. Du är aldrig ensam. Visst suger det men du är inte ensam. Så många har stöttat mig så jag vill så gärna hjälpa till!
 
Många kanske tror att jag bara har mått dåligt i ett år men har mått dåligt till och från under en lång period. Som ensambarn med två separerade föräldrar har jag fått packa ihop mitt liv varannan vecka tills jag fyllde 17 och då satte jag ner foten. Då bodde jag två veckor i taget men sedan i höstas har jag bara bott på ett ställe, bara för att jag skulle få lite stabitalitet i min vardag. För vissa går det snabbt att ta sig ur en depression men för många andra tar det lång tid. Jag är ingen expert men jag vet hur det känns. Till en viss del iallafall. Om du känner mig eller inte, så kan jag alltid nås. Här, på mobilen, på twitter, ja på massa ställen. 
 
Livet kommer gå vidare. Det finns ingenting som inte går att lösas. Ibland tar det bara en lite längre tid. Men sånt är livet. Alla har svårigheter och för vissa av oss är det jobbigare men om vi tar oss ur det så bevisar vi bara hur starka vi är!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback